Hoppa till huvudinnehåll
Av
Busschaufför

Storsatsning på byggande i Venezuela

Mycket lite rapporteras i borgerliga massmedia i västvärlden om Venezuela och president Hugo Chávez målsättning att bygga en socialism för det tjugoförsta århundradet. Varför? Därför att det går framåt. Samhällsomvandlingen i Venezuela till de arbetandes fördel är omfattande och genomförs på alla livets områden. Bostadsbyggandet i landet är en del.


Det började med att regeringen Chávez förra året tog intiativ till att erbjuda alla venezuelanerna som hade behov av det att anmäla sig för att få ett nytt hem. Och i mitten av maj 2012 var man uppe i 202042 nybyggda hem! På bara ett år kunde folk flytta in i färdigbyggda hem. Hur är det möjligt?

Den enorma bostadsbristen i Venezuela är ett arv från kapitalism och imperialism, som i första hand drabbar landets mest lågavlönade arbetare. Ingen som har varit i Caracas har kunnat undgå att se de tiotusentals små egenbyggda hem som klättrar på sluttningarna kring staden. Så ser det ut på många ställen i Venezuela.

Många arbetare har haft två alternativ att få ett hem. Antingen att se den största delen av lönen försvinna på dyra hyror eller själva bygga svart på bergssluttningarna utan elektricitet, rinnande vatten och avlopp.

Konsekvenserna av svartbyggena har ibland blivit svåra. Kraftigt regnande och översvämningar har orsakat katastrofer där de små egenbyggda husen spolats bort av vattenmassorna, ibland tillsammans med de boende. Det hände senast i slutet på 2010. Frågan ställdes på sin spets. Hur ska arbetarna kunna få ett bra hem till ett pris de kan betala?

7 maj 2011 startade Venezuelas regering en landsomfattande kampanj där alla som ville kunde anmäla sig till att få ett nytt hem. Man började i de områden som drabbades värst av de omfattande regnen 2010, delstaterna Zulia, Falcón, Miranda, Vargas samt huvudstaden Caracas. 9 juni fortsatt man att ta emot anmälningar i Aragua, Carabobo, Yaracuy, Lara, Mérida, Táchira och Trujillo, därefter i övriga landet. När processen avslutades, 15 oktober 2011, hade 526409 familjer omfattande ca 1,7 miljoner personer, anmält sig till att få ett eget hem.

Därefter tog planering och byggande över. Centralt styrs bostadsbyggandet av Folkmaktens ministerium för vetenskapen, teknologin och förnyelsen under den entusiastiska ministern Ricardo Menéndez. Byggkampanjen heter Gran Misión Vivienda Venezuela (Den stora missionen bostad Venezuela).

Man drog in många människor i en mycket omfattande planeringsverksamhet och byggande där de nya boende fick vara med och ta del i arbetet. Både statliga och privata byggfirmor anlitades och byggandet tog fart som aldrig förr. Resultat kan nu redovisas, över 200000 nya hem klara ett år efter att satsningen inleddes.

Vad kostar det då att flytta in i de nya hemmen? Frågan är berättigad. Även i andra länder, exempelvis Colombia, som styrs av kapitalismens mest nyliberala krafter, finns idag en möjlighet för en arbetare att köpa ett hem. Men möjligheten är formell eftersom köpet av en ny bostad kostar mer än vad vanliga människor har eller kan låna på banken. Det blir för de flesta arbetare ingen ny bostad.

Hur blev det i Venezuela? Vad kostar det att flytta in i ett eget nytt hem i Gran Misión Vivienda Venezuela?

De nya bostäderna delas inte ut gratis. Priset är relaterat till inkomsten samt minilönen i landet, och den ska betalas på 25 år. Lånen kommer från statliga banker eller företag som kontrolleras regeringen. Allt är kraftigt subventionerat.

Familjer som har lägre inkomst än minimilönen får 100 procent av lånet i subvention av staten, det vill säga de får sin nya bostad helt gratis. Familjer som tjänar motsvarande minimilönen får 80 procent i subvention, de som tjänar dubbla minimilöner i en familj ger 54 procent av subvention osv.

De nya bostäderna finns i olika utföranden. Från villaområden med små villor i städernas periferi till familjehus och höghus i stora bostadsområden mitt i städerna. Allt är modernt och av högsta kvalité och komfort, och i områdena finns stora ytor för idrott och promenader. Livsmedelsaffärer och andra, statliga och privata, så väl som bio, teater och möteslokaler finns i de välplanerade nya bostadsområdena.

Även möbler till de nya hemmen och de nödvändiga hushållmaskiner som så mycket underlättar livet har regeringen tänkt på. Soffgrupper, tvättmaskiner, diskmaskiner, dammsugare, tv, radio behövs när man sätter upp ett hem. Nu finns sådant att köpa till billiga priser utan kapitalistiska vinster.

Idag har Venezuela inte möjlighet att producera allt detta själv, även om nya fabriker har startat och bidrar med sina produkter. Sådana varor har tidigare inte varit avsedda för arbetare, utan enbart för medelklassen (de riktig rika köper sitt i Miami!) och producerats i den omfattningen det behövdes då.

Venezuela måste därför gå utanför landets gränser för att kunna tillgodose de nya köparna. Regeringen har ett mycket omfattande samarbete med Kina på många områden. Ett av dessa är just inköp av allt det som ett nytt hem behöver. Många av de varor som utrustar de nya hemmen i Venezuela till en kostnad som är överkomlig till en arbetarfamilj kommer från Kina.

Beskrivningen ovan om bostadsbyggandet och de nya hemmen i Venezuela låter säkert lite grand som himmelriket även för svenska öron. Den första tanken är nog att det kan venezuelanerna göra som har så gott om olja, landet är ju en av världens största producenter av olja och gas.

Det ligger en sanning i det. Men det förklarar inte allt. Även förr, innan Hugo Chávez tog över som landets president, fanns i Venezuela stora oljerikedomar. Men då var misären i arbetarleden norm, liksom vetskapen om att det skulle förbli så livet ut.

Det är mycket viktigt med oljan och oljeinkomsterna i Venezuela. Men om oljeinkomsterna ska komma arbetarna till del eller inte beror på vem som har makten i landet. En gång i tiden hade kapitalisterna oinskränkt makt över landet och oljan. På den tiden fick den venezuelanska staten vissa år gå in med skattepengar och subventionera oljeindustrin så att oljeindust-rin inte skulle gå i konkurs! Kapitalistklassens stöld av landets oljeinkomster var så omfattande att det nästan är otänkbart.

När Chávez och de bolivarianska revolutionärerna tog makten började oljepengarna användas till allt som landet behöver. En ny politik för det arbetande folkets förmån startade med stora vinster för arbetarklassen och landet som helhet och även för de små och medelstora företagen. Bostadssatsningen har blivit en viktig motor i utvecklingen. Ökningen av BNP i Venezuela för det första kvartalet 2012 var 5,6 procent!